Något av det mest intressanta under mitt år vid LLNLs fusionsgrupp FESP var att lära en grupp av experter inom plasmafysik om, det för dem okända, området molekylär fysik. Forskarna vid FESP-gruppen har otaliga års erfarenhet av plasmafysik, numerisk modellering, m.m., men väldigt få har erfarenhet av molekylär fysik i fusionsplasman. Därmed hade jag, som doktorand, med mina några år av forskning inom området, störst erfarenhet av molekylära processer inom gruppen.
Fastän ingen inom min grupp vid LLNL var expert inom mitt forskningsområde kunde jag under året utnyttja mitt eget nätverk och gruppens kontakter samt anseende för att inleda samarbete med flera nya aktörer. Sedan år 2015 har jag arbetar deltid vid Fusionsgruppen vid Aalto-universitetet vid sidan av mina studier, vilket resulterade i min första konferens hösten 2017, den vartannat år arrangerade ”International Workshop on Plasma Edge Theory in Fusion Devices” (PET) i Marseille. Under denna konferens stiftade jag bekantskap med en forskare, Eric, vid University of Washington, Seattle, som tidigare undersökt molekyler i fusionsplasman och ännu var intresserad av ämnet. Mitt år vid LLNL inleddes under augusti med en PET-konferens, denna gång i San Diego, Kalifornien, under vilken mina och Erics vägar återigen korsade. Eftersom vi delade såväl ett intresse för molekyler som bosättning på västkusten planerade vi under konferensen ett forskningsbesök till Seattle under hösten. Förutom att säkra en betydande forskningsresa som lade grunden för CRUMPET, den molekylära modell jag utvecklade under året, ledde PET-konferensen även till en publikation i journalen ”Contributions to Plasma Physics” som kommer vara en del av min doktorsavhandling samt en presentation vid General Atomics.
Under oktober presenterade jag också mitt arbete vid ”American Physical Society’s Departement of Plasma Physics”:s (APS-DPP) årliga möte som hölls i Fort Lauderdale, Florida. Min presentation fångade intresset av en forskare vid Princeton Plasma Physics Laboratory (PPPL), George. George har nyligen axlat manteln som upprätthållare av koden DEGAS 2, en kinetisk Monte-Carlo kod för neutrala partiklar, och en av hans uppgifter kommer vara att utveckla kodens molekylära modell. Mötet under APS-DPP ledde till planerandet av en forskningsresa under april 2020, som tyvärr måste avbokas på grund av coronavirusets framfart. Istället höll vi en serie av möten om molekylära processer under våren 2020 som involverade mig och ett flertal forskare vid PPPL. Mötet lade grunden för framtida samarbete kring molekyler i fusionsplasman: gruppen vid PPPL har uttryckt intresse för att använda CRUMPET i DEGAS2.
Förutom mitt arbete med CRUMPET har jag även utvecklat den Python-baserade versionen av UEDGE, PyUEDGE, som nyligen släppts. Som en av de första användarna av PyUEDGE har jag förutom att bidragit till dess utveckling även utvecklat moduler som kan användas av hela användarbasen. Dessutom har jag ansvarat för att marknadsföra och utbilda forskare i användandet av PyUEDGE vid såväl LLNL som den nationella fusionsfacitliteten DIII–D vid General Atomics, San Diego. Under hösten höll jag två workshops i användandet av PyUEDGE, en vid LLNL och en vid General atomics, som mottogs med stor entusiasm. Tack vare lanserandet av PyUEDGE hoppas FESP-gruppen intresset för UEDGE och dess roll inom fusionsforskning kommer öka.
Något som satt stor prägel på mitt år i Kalifornien – såväl socialt som professionellt – har naturligtvis varit coronapandemin. På grund av pandemin har två konferenser jag hoppats kunna delta på – ”Transport Task Force”-mötet och ”Sherwood Fusion Theory”-konferensen – ställts in, och en tredje – ” International Conference on Plasma Surface Interactions in Controlled Fusion Devices” – skjutits upp från juni 2020 till januari 2021. Dessutom har flera besök till General Atomics för att utföra experimentella mätningar i DIII–D och hålla ytterliga PyUEDGE-workshops blivit uppskjutna eller inställda. Dessa bakslag till trots har vardagen fungerat märkbart väl och jag känt mig säkert ända upp till att jag återvände till Finland i mitten av juli. LLNL införde i ett tidigt skede ”telecommuting” vilket i praktiken betydde att jag inte såg mina arbetskamrater i person sedan mitten av mars. Detta hindrade dock inte oss från att konregera dagligen i form av Zoom-luncher och Happy Hours, vilka var välkomna sociala avbrott i vardagen.
Tack vare de fantastiska samarbetsmöjligheter mitt år vid LLNL fört med sig har jag förutom att enormt utvecklat mitt kunnande inom molekylära processer även kunnat dela detta kunnande med FESP-gruppen. Att upplysa experter inom sina respektive områden om min egen forskning har varit en unik och lärorik upplevelse, om än utmanande. För att kunna utveckla UEDGEs molekylära modell och integrera CRUMPET är ömsesidig förståelse för såväl plasmafysik som molekyler nödvändig. Mitt år vid LLNL har tveklöst utvecklat min kunnande inom bägge områden på ett sätt som omöjligt kunde uppnås utan nära samarbete, på plats, med dessa experter.