Efter att ha spenderat ett år i Amerika är det omöjligt att skriva en serie bloggposter utan att kommentera den amerikanska kulturen och det amerikanska samhället. Under min tid i USA var jag privilegierad att lära känna, vad jag påstår är, en del av ”det äkta Amerika”. Jag hyrde ett rum i ett hus i Livermore, som befinner sig utanför den liberala och internationella bubblan som existerar runt San Francisco och Berkeley var endast de rika och den övre medelklassen har råd att bo. Min hyresvärd och rumskamrat, Andres, var en latinamerikansk brandman i staden Hayward, en stad med blandad demografi invid San Franciscobukten, hemma från och uppvuxen i San Francisco.
Det första jag fäste uppmärksamhet vid, samma kväll som jag anlände i Livermore för drygt ett år sedan, var det varma och öppna välkomnandet Andres gav mig. Vi hade aldrig träffats eller kommunicerat via annat än mail, vilket var ett gigantiskt steg ut i det okända för både honom – som tog in en vilt främmande människa i sitt hem – och mig – som flyttade till ett främmande land utan ett socialt skyddsnät. Redan efter de första dagarna insåg jag hur otroligt vänlig och hjälpsam Andres var, och det tog inte länge innan vi blev mycket goda vänner och jag kände mig som en del av hans familj, som ofta kom på besök för att hälsa på hans ettåriga dotter. Tack vare Andres och hans familj har jag fått en unik insikt i vardagen för en latinamerikansk familj, och haft möjligheten att diskutera de skillnader och likeheter jag upplevde mellan Finland och USA.
Amerikanernas öppenhet och hjälpsamhet var även märkbar i arbetslivet och vardagen. På labbet blev jag snabbt medlem av ”lunchklubben” – en grupp med forskare som lunchade tillsammans varje dag, varav jag var den yngsta med en faktor kring två. Diskussionerna kretsade mest kring politik och det amerikanska samhället – majoriteten på labbet tenderar vara liberala demokrater – och alla hörde gärna hur Finland, som de klassade som ”ett vettigt land”, kan jämföras med USA. Också på kontoret var det inte ovanlig att någon nyfiken medarbetare tittade förbi min plats och kollade läget, vilket snabbt fick mig att känna mig som en del av gruppen. Hemma i Finland har jag spelat hockey på amatörnivå, och jag lyckades hitta ett lag i Livermore som sökte spelare. Efter att ha spelat en match med dem välkomnades jag med i laget, och lärde således även känna amerikaner utanför min ”bubbla”: flygplansmekaniker, Tesla-ingenjörer, murare, m.m. Efter ”beer-league” matcherna tog vi oss ofta en öl och talade om matchen, vardagen, och livet: en känsla av kamratskap och öppenhet genomsyrade all verksamhet.
Detta är dock inte att säga att det amerikanska samhället är utan problem. Politik är sällan ett ämne som diskuteras innan man vet var ens diskussionspartner står: ämnet är otroligt polariserande och kan närmast beskrivas som stamtänkande. Fastän jag spenderat mitt år i Kalifornien, en av landets mest liberala delstater, har jag sett främlingar gräla om politik i simbassängen, hört de värsta konspirationsteorierna återges som fakta, och sett otaliga politiska ställningstaganden på bumper-stickers och som flaggor på bilar. Polarisationen och politiseringen är i den grad djup att personer av avvikande åsikter hellre väljer att inte tala om saken än att diskutera den, vilket leder till ytterligare problem.
Det amerikanska samhället även har djupa inkomst- och jämställdhetsklyftor, och de olika sidorna kan inte förmå sig att försöka förstå varandra, vilket är första steget till förändring. Kontrasten är speciellt iögonfallande då man ser hemlösa tigga pengar utanför lyxvillor bakom stängsel eller folk som inte söker läkarvård eftersom de inte är kvalificerade för sjukförsäkring. Under året har jag personligen observerat bägge tack vare Andres, som lät mig följa med under ett skift vid brandstationen var vi spenderade största delen av tiden med att svara på medicinska nödfall, var personen i fråga ofta vägrade sjukhusvård på grund av kostnaderna.
Ett annat amerikanskt särdrag är konsumerismen och kapitalismen, vilka genomsyrar vardagen. Det amerikanska samhället drivs av pengar som spenderas, och väldigt lite sparas: en stor del av amerikanska arbetare förlitar sig på andras generositet i form av dricks för att kunna livnära sig och arbetslöshetsförmånerna är näst intill obefintliga.
Effekterna av dessa tillkortakommanden i det amerikanska samhället blev speciellt märkbara från och med mars 2020 då coronaviruset rotade sig i USA, något som jag upplevde i förstahand. Det första som hände var att viruset polariserades efter politisk inställning, och därefter stängdes den amerikanska ekonomin ned. Som ett resultat ökade arbetslösheten i USA katastrofalt, och fem miljoner människor förlorade sin sjukförsäkring. De stora arbetslösa massorna hade längre inget som hindrade dem från att göra sina åsikter om sociala ojämlikheter i landet hörda, vilket resulterade i de största ”Black Lives Matter” protesterna, som pågår än idag. I ett skyndsamt drag för att rädda ekonomin och lugna folket öppnade delstaterna sina ekonomier innan coronaviruset fåtts under kontroll, vilket resulterat i ett utbrott av coronaviruset som i skrivande stund är utan slut i sikte. Alla dessa drag i det amerikanska samhället har fått mig att se och uppskatta det finska samhället på ett helt nytt sätt. Det är obeskrivligt skönt att vara tillbaka i ett land var jag kan känna mig trygg och säker.
För dig som överväger att studera eller forska i USA då coronapandemin är över rekommenderar jag det varmt. Människorna är otroligt hjälpsamma och hjärtliga, naturen är ofattbart mångsidig och vacker, städerna är mångkulturella och intressanta, och allt är nog lite större i Amerika än i Finland – på gott och ont. Dock råder jag dig till att överväga att skaffa en bil (de är relativt förmånliga och behövs om du överhuvudtaget vill röra dig utanför storstäderna), se till att du har en heltäckande försäkring, och nog med pengar – mer än du tror du behöver eftersom allt kostar mer än man förväntar sig på grund av dricks och skatt.
